Ett seriellt protokoll som ofta används för att integrera larmsystem.
ESPA 4.4.4 är ett seriellt protokoll från början skapat för sammankoppling av personsökningsutrustning med telefonväxlar eller datorsystem. Protokollet stöds av flertalet system, som brandlarm, inbrottslarm, trygghetslarm, personsökarsystem och DECT-system.
Letar du efter en omvandlare mellan ESPA 4.4.4 och något annat? Vår integrationsmjukvara LAS löser sammankopplingar mellan ESPA 4.4.4 och bland annat:
ESPA 4.4.4 skapades 1984 av European Selective Paging manufacturers Association, och har sedan dess kommit att bli något av en industristandard. Protokollet är meddelandeorienterat och bygger alltså på att korta meddelanden skickas över en seriell datalänk, som exempelvis RS-485, RS-422 eller RS-232.
I en ESPA-länk finns det en master-enhet och en eller flera slavenheter. Flera slavenheter kan givetvis bara finnas om den underliggande datalänken är av sk multidrop-typ (t.ex. RS-485), därför finns det oftast bara en slavenhet.
En slavenhet får inte sända data på bussen innan den har fått tillåtelse att göra det av masterenheten. Masterenheten pollar (frågar av) slavenheten med ett visst intervall för att se om den har något att sända. Om den har det så blir slavenheten tillfällig masterenhet och sänder sina data. När den är klar lämnar den tilbakakontrollen till masterenheten.
Eftersom protokollet är skapat för att hantera flera slavenheter, så har varje enhet en adress. Den enhet som är master har alltid adress 1. Den första slavenheten har oftast adress 2.
Masterenheten pollar slavenheten genom att skicka
2<ENQ>
där 2 är slavenhetens address. Om slavenheten inte har några data att skicka så svarar den med
<EOT>
Om slavenheten däremot har något att skicka, så skickar den först sitt meddelande och avslutar därefter med <EOT>.
Den enhet som har blivit pollad kan överföra ett datablock.
<SOH>1<STX>1<US>999<RS>2<US>BRAND SEK 123<ETX>?
Siffran 999 i exemplet är numret på den personsökare som meddelandet skickas till, och sedan föjler alltså texten som ska visas. Det är alltså 1<US> samt 2<US> som talar om för mottagaren vilken typ av information som kommer därnäst. Frågetecknet illustrerar en sk checksumma, i verkligheten kan det stå vad som helst där. Checksumman varierar från meddelande till meddelande och används för att kontrollera att ingen del i meddelandet saknas eller har blivit förvanskad.
Den enhet som har tagit emot datablocket ovan kan nu svara antingen
<ACK>
vilket betyder "meddelandet mottaget och accepterat", eller
<NAK>
vilket betyder "meddelandet kunde inte tas emot".
Ett användbart verktyg är ESPA-testaren i BXO ToolBox som visas här i bilden ovan. Med den kan du se kommunikationen i realtid, samt skicka och ta emot meddelanden.